Print

(Birger Sjöberg) Den f?a g宧 jag s姠dig, det var en sommardag, p堦?ddan, d堳olen lyste klar, och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par. Och vinden drog s堳aktelig, och nere invid stranden där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden. Den f?a g宧 jag s姠dig, det var en sommardag, den f?a g宧 jag tog dig uti handen. Den f?a g宧 jag s姠dig, d堧l䮳te sommarskyn, s堢l䮤ande som svanen i sin skrud. D堫om det ifr宠skogen, fr宠skogens gr?bryn, liksom ett jubel utav f姬ars ljud. D堬j?n s宧 fr宠himmelen, s堳k?om inga flera; det var den lilla l䲫an gr嬠 s堳v岠att observera. SongtexteDen f?a g宧 jag s姠dig, d堧l䮳te sommarskyn, s堢l䮤ande og grann som aldrig mera. Och d䲦or n䲠jag ser dig, om och i vinterns dag, d堤rivan ligger glittrande och kall, nog hör jag sommarn vindar och lärkans friska slag och v姥ns brus i alla fulla fall. Nog tycker jag, ur dunig bädd sig gröna växter draga med bl嫬int och med kl?blad, som 䬳kande behaga, att sommarsolan skiner på dina anhetsdrag, som rodna och som str嬡 och betaga Aus Songtexte Mania