Print

du drack det kalla, dunkla vattnet som smakade ärg och gammal sten en enda klunk i den källan och du blir aldrig mera ren vi var ensammast i världen den världen rymde inga fler vi letade upp dom mörka molnen vi var där blixten hitta ner kanske ljög vi hela tiden för att vinet skulle kännas lite dyrare och smaka lite mer nu har vi druckit av det dyraste som finns det är inte lätt att svälja ner och det blåser igenom hallen har du allt som du ska ha jag hör den stora maskinen gå igång har nån sagt vart vi ska vi satt där tunnelbanan slutar eller börjar om man vill med ögon fulla av förväntan minns du vad vi längtade till Songtexteminns du var vi ville landa för jag har glömt det gång på gång jag har letat efter orden till en avlägsen sång en natt när vi såg solen sjunka ner i horisonten såg vi tydligt alla frågor få ett svar stora hjärtan kom i våran väg nu kan vi räkna vad vi har och det blåser igenom hallen... en dag vaknar du och märker att vi är var och en för sig att alla dom som du fördömde aldrig tävlade mot dig då blir det tomt i dina händer då står du ensam, fast i snön du skulle hämta lite vatten du tog dig över hela sjön och det blåser igenom hallen... Aus Songtexte Mania