David Sandström

1968
”Herr Nilsson kan åka hem nu”orden ekar mot golvet de faller men landar inte av tyngden utan fastnar i spänningen mellan orsak och verkan tvärs över gården stormsteg / slutsteg tysta varliga kliven mil neråt älven nån kilometer upp till byn tysta hus längs marken jorden ingen märkvärdig syn spridda som för vinden som blåst de dit de är där, du ser: första huset på vänster hand kristna ekongravida rum så övervänt att en gång flängde brädorna runt kroppen sen stannade, stelnade grunden i bygden och dog ligger där och väger som moln som kryper över skyn nån kilometer över byndet ligger minnen i dungarna där det putsats och grävts Songtexteslåttern andas en fornstor salut till förlegade bruk dagar då svetten stillat hungern då liens slag var ditt bröd släktens garn väver ryktbara kämpar med spjut och sandaler i diken med spadarhan böjer sig sakta ett knutet träd som med tiden har växt sig uniktkisa med ögonen ser du honom gula bräder vid hans fötter fuktigt virke mot en grund av betong långa tysta veckor ingen spalt för hans ångest, förenklad och bar lungorna drar ihop sig till ett djupare blosssnabba fötter på hallmattan en grepe som slinter några dagar till om hostan släpper ett ögonblick av mättnad en andningspaus när plogen driver obehindrat bakom honom det går en vecka någon skrattar gott åt en lyckad kommentar en av flickorna går ensam ner till vägen för möta en syster som själv slipper samma sträcka på morgonen dödar han en råtta med sin träsko vid lagårn på tio meters håll Aus Songtexte Mania