Print

Jag kommer från en väg genom regnet Där stensöta växer i kanten Ser jag röken från Tekniska Verken är jag snart hemma igen Där solen sjunker bakom fabriken Och duggregnet blåser i vinden Kan jag minnas vem jag var en gång innan jag blev vem som helst I dina ögon en gång Från ett annat håll Alla har en brokig historia En eld man måste snudda vid kanten Jag önskar att jag funnits där för dig när du var ensam Långt innan Stockholms kalkyler När tiden fanns och förändras Jag hamnade där ibland när det känns som jag gått sönder Låst i en cirkel, rädd att göra fel Rädslan har runnit genom åldrar och städer Genom blodomlopp och märkliga gator tills jag blev vem som helst En mörk och brusande fors tills jag blev vem som helst Jag tänker på han jag tror hette Marcus Han som hade en V8 i bröstet Jag minns när dom sa "nu får du skylla dig själv, nu blir du skyldig igen" Han sa: "den klassen är mongo" Sen såg vi nåt försvinna i Marcus Men vi andra hade ingen plats för nån som låter Marcus bara grät och grät och vi blev vilka som helst Och klockorna slog mellan dungar och tegel SongtexteOch vi satt där och åt våra järpar och blev vilka som helst Ensamma, tysta, undrande, vilka som helst Natten var så varm i augusti Jag hade bara en sak i hågen Lalalalalalalalalalalala Jag var kär i din adress och ditt nummer Jag var kär i dina krämer och t-shirts Jag älskade stjärnorna som glittrade på himlen över tallarna Att vi var två personer Inte vilka som helst Jag visste inte ens att dom känslorna fanns Och nu kräver jag att dom känns hela tiden för vem som helst Ge mig nånting mot rastlösheten, vad som helst Jag kommer från en tall och en åker Jag har doftat som ett hygge i skogen En gång hade jag ojämna tänder och en dagdröm Vi satt en kväll på Stora Hotellet Lasse Winnerbäck kom in genom dörren Vi bjöd honom på vin och pratade en lång stund Det var inget särskilt med honom Han var som vem som helst Aus Songtexte Mania