Lars Mattias Winnerbäck

Söndermarken
Så som himlen ser uten tisdag över skolanskommunala korridorerKlockan fyra i oktoberStrax innan det mörknaroch det luktar från bespisningenav halvhjärtad husmanskostoch löven ligger klistrademot markenGråvita skyarTandläkarväderNån grävmaskin som sliter uppen cykelväg vid fotbollsplanOch nyponbuskar, nyponbuskarHela vägen nyponbuskarser jag när jag blundaroch nånstans där så blev jagden jag är nuJag ser gitarren i butikenSymbolen för att skolkaSagan om ett upprorDrömmen om en högre höjdEtt sjörövarskeppsom blåser rätt in i Los AngelesSongtexteOch stjärnorna som glittrarOch ingen jävel når mignånsin meraEn enda ambitionAtt få brudarna från Bergaatt skratta eller gråtaoch rymma över takenBort från regelboken, stöveltrampet,tegelväggen, la isla bonitaOch dom brandgulastolarna man staplarpå varandraParkeringshus byggdesEtt litet steg för människanEtt stort steg för betongenoch den rotlösa känslanSom ännu ett hinderpå vägen mot den råa romantikenoch gitarren i butikenoch flyktenöver takenMan la klossar över ängenmed små fönster och dörrarDet var slogans överalltfrån alla medelbeiga firmorOch en skivaffär i centrumsom ett hål genom kulissenut i verkligheten, drömmenUt till färgerna man baraser på bioVi bildade band och blåste ringarDrog med handen genom jordenFyllde naglarna med leraav all yta som vi skrapadeFör nånstans under lagrenav tätortstimotejbredde stora världen ut sigutan farthinder och Konsumkortoch nyponVi satte båtarna i bäckensåg dom flyta in i tunnelnKanske vidare mot Vätternoch kanalen ut till Nordsjönöver vågorna mot Irlandut på havet och sen blåsaiväg och aldrig komma tillbakamer till bäckendär det börjadeJag ser den gräddgula färgenDen moderna men diskretaEn helhet för det enklaBara fälla upp och skruvaMen ändå alltid nåtsom ville jaga och förvirraNåt som inte var IkeaNåt som inte hade lösningeni kantenJag hör det inrökta ljudetfrån en replokal vid tågstationBland speditionslokaleroch bortglömda depåerDet stumma, dova skinnetoch basen som darrar i gallretoch glaset och det doftarjust som asfalt görom höstenVi gömde Fibban under stenenWilles vin i buskenHela dungen var ett mikro-VegasLadan bytte hänglåsOch ovan allt en himmelliksom silad ifrån kustenmed det lilla som blev överefter vågorna och stormarnaoch skummetJag kan inte återvändaEn brottsplats måste vilaFlyktbilen är dumpadStålarna är renaNu bygger vi ett nytt hemStartar upp och börjar omSöndermarken jagar migmen jag är inte där Aus Songtexte Mania