Lars Mattias Winnerbäck
Kedjebrev
jag hade nästan glömt ditt tegelhusmen kvällen kom med samma bleka ljusplötsligt minns jag stanken avmin godtrohet igenen vän som inte riktigt var en vänett sött och billigt vin i dyr karaffen bitter känsla sitter av sitt straffdet blåste mellan husenvi tog varsitt håll i snönnatten när den feta damen sjöngsångerna blev kedjebrev man hörnär molnen hängde tunga ovanföratt lämna tystnaden och alla lögnerutanförett ograverat slag av vigselringbe en bön, du losar ingentingensamhet är kvicksanddet blir svårt att köpa mjölkett skämt som inte slutade som ett skämtett löfte om att aldrig bli som domett hem som alltid måste göras omvarje gång jag blundarSongtexteväxer rötter på mitt skinnen enhet som har slutat andas insångerna blev kedjebrev man hörnär molnen hängde tunga ovanföratt lämna tystnaden och alla lögnerutanförjag lämnar alla spekulationer nuvad du beror på vet nog bara dujag putsar på fasadentill ett övergivet husinnan ögonen kan vänja sig vid ljussångerna blev kedjebrev man hörnär molnen hängde tunga ovanföratt lämna tystnaden och alla lögnerutanförsångerna blev kedjebrev man hörnär molnen hängde tunga ovanföratt lämna tystnaden och alla lögnerutanför
Aus Songtexte Mania