Print

det fladdrar till som i en drömen pojke gräver ner sitt fyndoch röjer undan bevisendom tysta kvällarna i snöndom höga lamporna som tändsöver den spolade isenjag var inte ensamjag är inte ensam nuvi känner varandra genomtusen fenomendu var redan därmin dröm var redan duden metalliska luftendär i åttiotalets skendu säger väl till om jag ska gådu säger tilleller följ mig till dom gråa, höga husenbakom järnvägsspårenom du vet vad du villom du vethar du ingenting att hämta häringenting att hämta härSongtexteden lilla pojken i ett blänkmed knäna hårt mot frusen jordhan gömmer nåt därunderlånga rader av garagelånga rader av små ordoch allting som gick sönderjag var inte sjukfast lite blek i hynnär dagarna gick framåtblev jag kvar nån annanstansdu tog mig in i cirkelnoch begåvade min synmed sövande narkotikaoch vaken stimulansdu säger väl till om jag ska gådu säger tilleller följ mig till dom gråa, höga husenbakom järnvägsspårenom du vet vad du villom du vethar du ingenting att hämta häringenting att hämta härdet jag minns när jag är härdet som verkligen satte spårär skymningen och ljusetmellan husen där vi varjag vet ingenting om diginte om du ens förstårdu var tonen från en tidfrån en vinter i en staddu säger väl till om jag ska gådu säger tilleller följ mig till dom gråa, höga husenbakom järnvägsspårenom du vet vad du villom du vethar du ingenting att hämta häringenting att hämta härdu säger väl till om jag ska gådu säger tilleller följ mig till dom gråa, höga husenbakom järnvägsspåren Aus Songtexte Mania