Balladen Om Pippi, Rasmus Och Ronja Songtext

På en kvinnoanstalt är fuktigt och kallt för en dam som avtjänar sitt straff För dom år som har gått, en serie grova brott Och konsekvenser av sin fysiska kraft Uppseendeväckande beteenden, en skurk bakom oskuldsfulla leenden En flicka så grann, dömd för våld mot tjänsteman En samling av djur som tycks va' illegala samt ett misstänkt stort kapital Hon gråter varje kväll, instängd i en cell Och hennes röda flätor börjar färgas grå Hon var elva år blott när hon begick sina brott Och nu ska hon snart fylla femtiotvå Alla vårdslösa beteenden straffar sig själv i alla avseenden En flicka så from, nu bakom lås och bom Och Tommy och Annikas goda hjälpsamhet har klassats som medskyldighet Att flickan är skyldig, det kan man aldrig ändra på Lag är lag, det kan man aldrig ändra på Brott är brott, det klan man aldrig ändra på Men flickan har drömmar, det kan man ändra på Och på en parkbänk i stan, full som själva fan Där sitter en man och tar ett järn Han är ensam för sin stank, utbränd och pank Ja, han fick pruta för en folköl i affärn När han var liten, så rymde han från barnhemmet Och stack ut med nåt fyllo från A-laget Han verkade så snäll, fast han var full och kriminell Och pojken får nu leva på vatten och på bröd Och Paradis-Oskar är död (Faktiskt] Hans eget fel, det kan man aldrig ändra på Brott är brott, det kan man aldrig ändra på Paragrafer kan man aldrig ändra på Men pojken har drömmar, det kan man ändra på Å i en dyster sal på ett kvinnohospital, där ligger en kvinna på en bår Hon har just fått sin tablett för sitt märkliga sätt; att börja skrika så fort det blir vår Hallucinationer i forntiden Hon tror hon har sett fåglar med ansikten Och hennes enda vän får hon aldrig se igen För han trotsade förbuden för sin egen förkunskap Och föll ner i ett helvetesgap Att flickan är galen, det kan man aldrig ändra på För psykoananlyser kan man aldrig ändra på Behandlingssätt kan man aldrig ändra på Men flickan har drömmar, det kan man visst ändra på [Och sista versen om Riddar Kato] I en fotölj på TV3 sitter en självgod konfransé och indocktinerar våran smak, med ett hjärta av sten och i någon järnklo ger han sken att va en herre som kan ta sej där bak! Han vill så gärna styra vårt beteende med sin höga position å höga anseénde han vill döda våra kval me fräna ord och skitmoral ja, riddar Kato suddar ut vartenda spår av vilsenhet tills vi bor i varsit tvättmedelspaket! A, Kato e galen d kan vi aldrig ändra på, hans mamma var en sten d kan du slå dej i backen på, å Kato e hysterisk d kan man aldrig ändra på men att Kato har makten ja d kan vi ta mej fan ändra på!